Min DBS-operation

 Idag är det åtta dagar sedan jag opererade mig i huvudet. På två ställen har de satt in elektroder som i sin tur leder till en slags pacemaker-dosa. Den kan jag sedan kontrollera med en slags tv-dosa. Wow säger jag bara. Dosan ska kopplas in om en månad ungefär och då ska jag sluta skaka!!! Just nu är jag i "smekmånadsfasen" där svullnaden i hjärnan efter ingreppet gör att jag inte skakar på några veckor, det är HELT underbart. Jag kan äta, dricka och min favoritsysselsättning sticka. Men åter till själva processen att få den hjälp jag fått. Det har varit allt annat än lätt. Den första neurolog jag träffade sa "du ska veta hur många människor som skakar i händerna, det är högst naturligt"???? Sen tog det något år innan jag sökte hjälp igen på neurologmottagningen i min stad. Detta med "hjälp" av AT-läkare, sen läkare för en remiss. När jag kom till neurologen trodde jag i min enfald att jag skulle få hjälp. Men där skulle vi prova ut den ena medicinen eft

  I många många år har jag haft skakningar i mina händer. Är 65 år idag och har till slut tagit tag i min sjukdom. Den sjukdom som har handikappat mig socialt. Vem går hem till någon och skakar ut hela kaffekoppen? Det är en träffande beskrivning på  min sjukdom. Från början såg jag det inte som en sjukdom utan som att jag var nervös över allt och alla. Men med hjälp av Google insåg jag att jag hade en neurologisk sjukdom. Så då började min resa bland at-läkare, doktorer, neurologer och psykologer. Och det jag kan säga om den resan är att man ska vara frisk, svensk och vältalig för att vara sjuk. forts. följer.....